Påbörjade tankar...

Att finna samspel i ett möte.
I förhållande till elever? I min roll som lärare...

Jag valde att be alla följa sin egen väg genom mina så kallade kartor. Att ge fria instruktioner och överlämna ansvaret till den person som tar emot kartan.
När jag gick till var och en och frågade om vad de hittat fick jag personliga saker ibland - ett sätt att mötas där ett samspel uppstod i min värld. Där man kan påverka varandra.
Av andra fick jag mindre personliga saker, i min värld. Eller något som bara saknade en mer ingående förklaring. Fria associationer och direkta tolkningar.

Vikten låg inte enbart i att vi skulle mötas i samspel.
Det större var att tillåta vad som helst - och att inte ifrågasätta om huruvida det var rätt.
Av erfarenhet vill vi gärna ha klara instruktioner. Det är något vi kanske vant oss vid genom den klassiska skolan. Att någon annan än vi själva har svaret. Mitt syfte var inte att ingående förklara vad jag förväntade mig av gruppen. Bara försöka öppna för allas egna vägar.
Jag hade genom min persona ett till syfte med kartorna. Att frälsa världen.
Hon vill hjälpa sina medmänniskor att genom konst, poesi och andra upplevelser öppna upp för större en medvetenhet.
En medvetenhet om att vi själva äger makten över oss själva.
Det är något jag själv, som Lisa, önskar uppnå/strävar efter/söker efter.

Var du än tittar, det är dig själv du ser

Vad du än ser, det är en del av universum

och det är en del av dig

Vad du än letar efter, det är varken mer eller mindre

än du själv

för du ser - Dig

var du än blickar

Jag har letat hela sommaren. Letat och letat. Jag har kanske inte hittat speciellt mycket men kanske lite grann. Kanske mest sånt jag redan hade. De sakerna jag glömt av.

Därför vill jag dela ut mina kartor till er. Låta er gå utanför kartgränserna, där ni kan leta vidare. Finna vad ni vill finna och ta med det tillbaka till mig.
Så kan vi se om vi hittar nya stigar.

Felicia säger:

 I mitt skapande ingår det aldrig eller sällan ett syfte eller en tanke - bara tanken på att skapa något. Det som händer för mig är att min hand rör sig dit den vill. Det är mitt undermedvetna som får röra sig fritt - men också något som är utanför mitt jag. Inte i hur konsten ter sig, snarare i hur konsten skapas. Jag får på senare år svårt för att måla på beställning och inför ögon som undrar exakt vad jag skapar. Jag vill vara total fri och låta processen vara konstverket i sig. Det jag producerat kan jag lika väl slänga om det vore så. Men min tro på att jag är kopplad till något annat än mitt jag/ego är inget som bara har med min konst att göra egentligen. Jag är en del av allt precis som allt är en del av mig.


Jag är livsviktig för att någonting ska kunna skapas. Men det som skapas är skapat av och genom kosmos. För jag är kosmos precis som kosmos är jag. I just målandet försöker jag omedvetet medvetet skala av det enda jag inte behöver -mitt ego- för att kunna kommunicera på ren kosmiska. Känslor kommunicerar hundra gånger bättre än ord. Precis som konst, poesi och musik kommunicerar rakt in i många hjärtan.

Är Felicia en slags missionär som förmedlar hur livet kan levas fullt ut ?

Genom poesi, musik och konst är hennes övertygelse.

Vill hon dela sin upplevelse av ett ständigt sökande efter vägen där fria associationer får vara syftet med stigen?
Vad vill hon lära ut, vad vill hon lära sig av andra?

Om hon målar. Med musik som inspiration och med musik i öronen. Då känner hon kärlek i hela kroppen, genom att hon öppnar upp sig för ett större syfte - där flödet får ett liv och där egot inte får plats.

Orden blir meningslösa så länge de är genomtänkta - de saknar syfte.
Men låter hon orden uppstå i diktformer genom en koppling till det hon målat kan hon föra fram ord som är större än henne själv.

Lever hon som hon lär och hur lever hon i ständig närvaro av det vackra livet ger?
Är det genom tacksamhet, vänlighet, kärlek?
Hur förmedlar hon känslan av total närvaro i det vackra?

För hon vill inte växla mellan tacksamhet och hjälplöshet.
Och hon vill dela med sig.

Vad har jag gjort den här veckan?
Jag har snöat in mig på prickar. Röda prickar. Små röda prickar som tillsammans kan bilda en röd tråd.
Små detaljer, olika platser. Som blir en helhet när man lyfter blicken.
Jag har målat med vattenfärg och prickat prickar.
Jag har satt ihop olika målningar och sett mönster som får dem att passa ihop.
Jag har gjort det för att se om slumpen i det jag målat kan bilda ett sammanhang och visa något jag omedvetet skapat.

Fredag

Igårkväll gick jag och en vän ut på stan. Jag har varit oinspirerad och blev frustrerad över det.
Jag tog med mig mitt röda garn och vi gick ut.

VAD
Jag knöt garn runt diverse ställen, runt dörrhandtag m.m.
Min vän talade om för mig var jag skulle knyta garnen genom någon slags rollspel. Han blev min lekledare och jag knöt tråden.
HUR
Korta trådar knutna på olika ställen i stan. Jag fick uppdrag av min vän och vi tog oss från södra vägen till haga och tillbaka genom att gå. Runt 22.00 och 23.30.
Däremellan stannade vi på fem olika ställen.
Vi agerade som hemliga agenter och projektet kallade vi "Operation Red Wire"  Under hela tiden vi var ute talade vi engelska och gick aldrig ur våra karaktärer.
VARFÖR
Som agent 1 och 2 var syftet att placera ut röda trådar där signaler kunde skickas emellan platserna och våran bas.
Som jag själv gjorde jag det för att jag ville leka. Jag var frustrerad på att jag tappat lust och varit oinspirerad.
Så jag tvingade ut mig på äventyr.

Jag har också målat mer kartor. Igår målade jag en teckning med stadsmiljö. De andra kartorna har varit skog med vatten. Jag vill visa hur staden gör mig oinspirerad och stänger in mycket av mitt fria flöde jag lättare når i naturen och vid havet.
Det skulle vara en kontrast till mina tre andra kartor.